LimaKilo

Det var ju inte något badväder i Tannisby. Det blåste ganska kraftigt och regnade lite då och då. Solen hann inte värma så mycket, men en dag dristade vi oss ner på stranden. Där kunde de hurtigaste (hustrun och dottern) ta familjehistoriens snabbaste havsbad, säkert klarade de biffen på två sekunder. Själv satt jag uppe bland sanddynerna i lä och läste tidningen.
     Vid halvtaskigt väder har vi alltid haft några utflyktsmål. Först var vi söderut till Hjørring, en mycket trevlig stad där sonen köpte ett par kuddar på Jysk. Ett par souvenirer från orten sas. Kuddarna på hotellet var ganska sletna och fyllda med cirka en matsked fjäder per styck. Annars blev det inte mycket shoppat på lördagseftermiddagen; alla butiker stängde redan kl 1600. Vi han in på varuhuset Føtex, där faktiskt sonen lyckades bli stucken av en påse ostkrokar. Ingen vet hur det gick till, men det kanske var en hveps (dvs geting) eller nå't... Besöket i Hjørring var lyckat; jag fick tag på ett par flip-flops för 10 DKK och parkeringen var gratis.
     Ett annat kärt utflyktsmål är Hirtshals, dit man åker när vinden är runt västlig. Då ligger fiskfabrikerna i lä, nämligen. Staden är jättemysig, men till och med färjan till Kristiansand i Norge stinker lång väg. Hirtshals en varm sommardag med svag nordostlig vind är mycket lämpat för bantare; det är svårt att tänka på mat. Annars ska man förstås passa på att käka spätta där, med remouladsås. Mmmmm. Denna stormiga söndag fick vi nöja oss med att krypa i lä bakom puben och ta litet att dricka.
     Skagen brukar också få ett besök om det inte är för fint väder. Då är nämligen den gamla fiskehålan ockuperad av turister, som blir ständigt rånade på matställen och glassbarer. Som vanligt åkte vi ut till Grenen, där alltså Danmark (i varje fall Jylland) tar slut och Skagerack och Kattegatt möts. Ett fascinerande ställe. Vill man sen turista på allvar så måste man besöka den tilsandede kirke. Ett riktigt turisthål med en jättestor kiosk med glass och vykort. Det finns faktiskt också toppen på ett gammalt kyrktorn som sticker upp ur sanden; om man ser efter ordentligt. Själv är jag bara imponerad av den vandrande sanddynen Raabjerg Mile, som ligger et bit därifrån. Där får man klart för sig att naturen är ganska obändig.
     Efter tre dagar hade vi avverkat Tannisby. Som tur var bodde vi väldigt nära Polarkiosken där man kunde köpa röda korvar med riktig senap och ketchup med currysmak. Den räddade oss delvis från självhushållets förbannelser.
     Det var dax att packa och fara vidare. Jag kände mig lite lätt vemodig vid tanken på att glansen på Tannisby hade flagnat så illa. Månne vi inte kommer tillbaka. Men vi har haft mycket kul där och kul hade vi också denna gång. Med packningen akteröver och vi gamlingar surrade i baksätet, styrdes Vanen söder ut med kurs på Flensburg. Barnen skulle absolut ha mig dit. Jag hade aldrig varit i Tyskland och hade heller ingen större längtan dit (jämför Norge-resan). Men de hade bärande argument. I Flensburg kan man köpa dryckesvaror billigt och bilen hade god lastkapacitet, så hvorfor ikke?
     Forts i nästa nummer.