LimaKilo

Min diabetessköterska på familjeläkeriet är väldigt vänlig och förstående, men hon har snöat in på min gamla mage. Skämt i stil med att "ungdomarna jobbar för att få en six-packmage och jag leder ligan stort med en hel öltunna" faller platt till marken. Okey, jag har under alla år varit lite för mycket i Göteborg, så dåliga vitsar finns det gott om. Och risken med en dåligt skött diabetes är välan inget att skoja om.
     Envis är hon också. Det är ungefär tjugo år sedan kampanjen "Slimma Leif" började... Och nu har hustrun och jag tagit tag i den biten, som det heter. Vi började med att gå runt i omgivningarna och upptäckte ett dåligt underhållet motionsspår i Vedboskogen alldeles i närheten. Så nu går vi runt där varannan morgon sådär en 4 kilometer och kommer hem lagon svettiga efter en timme. Det är tur att man har stavar att gå med.
     Eftersom vi inte har någon gammal kåk och stor trädgård så blir det tid över. Varför inte kolla vad detta med gym är för något. Eftersom dottern och barnbarnen talat om sådana inrättningar, så var vi lite lagom nyfikna. Hustrun är en "exekutiv" människa, så en vacker dag drullade vi in på ett gym som låg alldeles intill tolvans hållplats. Man vill ju inte fotgå i onödan. Måste sitta i sedan tiden i Marinen.
     På gymet hade man en vådlig massa maskiner, så vi kände oss något förvirrade. Men vi blev mycket väl mottagna och fick en jättebra presentation av det hela. Pang på! Vi anmälde oss - frivilligt - och åker nu dit två gånger i veckan och det skadar minsann inte. Jag har upptäckt att mina armmuskler i stort sett har tvinat bort. Ett par av maskinerna gör väldigt ont...

Men det känns skönt när man sitter på bussen hemåt :)