Hur man röjer upp.
Jag skrev en del om att flytta och det kunde ju låta som det vore enkelt. Det kanske det skulle ha varit om inte vi hade bott i samma hus i nästan fyrtio år med en jättestor källare plus ett lager, ett dubbelgarage och några bodar på gården.
Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket grejer som vi hade sparat på oss. Grejer efter min mormor och farmor, efter svärmor och min pappa samt min mammas saker. Plus det vi själva idogt hade släpat hem genom årens lopp. Man påstår att människan härstammar från aporna, vilket jag inte tror på; det är snarare från ekorrarna...
Nu skulle vi flytta till en lägenhet med normala förvaringsutrymmen. En total omöjlighet, så vad göra? Barnen och barnbarnen anmodades vänligt men bestämt att ta vara på vad de ville ha, bara det gick fort. Hustrun visade sig som en framstående arkeolog och grävde fram saker som jag inte en gång visste att vi hade.
Principen om att bara ta med sig gångkläder och tandborste fastslogs gemensamt. Resten delades upp i tre stora högar: en som skulle till Auktionskammaren, en till Brödet och Fiskarna och en till Återbruket. Sedan började transporterna. Bilarna och släpkärran gick varma, men projektet lyckades - nästan. Vi behöll faktiskt lite möbler och annat, men det lilla som var kvar gick att klämma in på Vallby.
Många gånger fick vi förhärda oss och skicka iväg saker med hög nostalgifaktor, men vaf... Det finns faktiskt inte något annat val; som det stod i gamla Bibeln: - samla inte skatter på jorden, dem mott och mal förtär.
Och - märkligt nog - vi har inte saknat en enda pryl av det som försvann.
Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket grejer som vi hade sparat på oss. Grejer efter min mormor och farmor, efter svärmor och min pappa samt min mammas saker. Plus det vi själva idogt hade släpat hem genom årens lopp. Man påstår att människan härstammar från aporna, vilket jag inte tror på; det är snarare från ekorrarna...
Nu skulle vi flytta till en lägenhet med normala förvaringsutrymmen. En total omöjlighet, så vad göra? Barnen och barnbarnen anmodades vänligt men bestämt att ta vara på vad de ville ha, bara det gick fort. Hustrun visade sig som en framstående arkeolog och grävde fram saker som jag inte en gång visste att vi hade.
Principen om att bara ta med sig gångkläder och tandborste fastslogs gemensamt. Resten delades upp i tre stora högar: en som skulle till Auktionskammaren, en till Brödet och Fiskarna och en till Återbruket. Sedan började transporterna. Bilarna och släpkärran gick varma, men projektet lyckades - nästan. Vi behöll faktiskt lite möbler och annat, men det lilla som var kvar gick att klämma in på Vallby.
Många gånger fick vi förhärda oss och skicka iväg saker med hög nostalgifaktor, men vaf... Det finns faktiskt inte något annat val; som det stod i gamla Bibeln: - samla inte skatter på jorden, dem mott och mal förtär.
Och - märkligt nog - vi har inte saknat en enda pryl av det som försvann.
Kommentarer
Trackback
