Litet skit...
När jag var liten fanns det skyltar vid järnvägen med texten "Livsfarlig ledning". Det var ju då inte så länge sedan tågspåren från Stockholm tillhörde SWB (Stockholm-Västerås-Bergslagen Järnväg) och var privat ända till 1944 om jag minns rätt. SWB körde ånglok under hela sin livstid samt en och annan rälsbuss eller växellok som gick på brännolja. Sedan blev det SJ, med elektriska lok och livsfarliga ledningar.
Gamla farbröder har lite konstiga funderingar ibland, som ringlar sig fram på de mest underliga sätt. Så också jag. Meningen med att sätta mig vid tangentbordet var lite annorlunda. Det jag skulle förmedla var att städning är farligt för amatörer att utföra. Livsfarlig städning, alltså... Hänger ni med i kopplingen? Inte, nå ja, jag ska försöka förklara.
Som beslutat i familjerådet har vi städningen varannan vecka. Beslutet togs med voteringssiffrorna 2 mot 1. Nu minns jag inte riktigt hur det kunde bli så, men antingen hade hustrun mutat vår katt Fräs med räkor, eller så utnyttjade hon sin utslagsröst i egenskap av ålderman. Inte mycket man kan göra som gammal politiker. Demokratiskt beslut gäller.
Nu skulle jag städa i lördags och efter mycken veklagan tog jag fram dammsugaren och började hasa mig runt i bostaden. Det är själva jäsiken vad mycket grejer det står i vägen överallt. En hel del fula ord gick det åt. När jag sedan kom så långt så att det bara var att svabba av några golv, kände jag att de sista krafterna liksom rann ut med skurvattnet.
Jag kände mig riktigt nöjd med min tillkämpade martyrstatus i några timmar, men sedan slog det genomlidna traumat (som allting heter numera) igenom på bred front. Kroppen - och särskilt huvudet - drabbades av en allmän klenhet och en mycket envis och trist yrsel. Detta karusellåkande har nu hållt i sig en vecka. Det enda man kan göra är att sitta stilla i korsdraget och hålla i sig i något stadigt.
Livsfarlig städning - som sagt. Det är den diagnos jag själv kommit fram till. Hoppas yrseln går över snart, så jag slipper ta sjukvårdsresurser i anspråk.
Gamla farbröder har lite konstiga funderingar ibland, som ringlar sig fram på de mest underliga sätt. Så också jag. Meningen med att sätta mig vid tangentbordet var lite annorlunda. Det jag skulle förmedla var att städning är farligt för amatörer att utföra. Livsfarlig städning, alltså... Hänger ni med i kopplingen? Inte, nå ja, jag ska försöka förklara.
Som beslutat i familjerådet har vi städningen varannan vecka. Beslutet togs med voteringssiffrorna 2 mot 1. Nu minns jag inte riktigt hur det kunde bli så, men antingen hade hustrun mutat vår katt Fräs med räkor, eller så utnyttjade hon sin utslagsröst i egenskap av ålderman. Inte mycket man kan göra som gammal politiker. Demokratiskt beslut gäller.
Nu skulle jag städa i lördags och efter mycken veklagan tog jag fram dammsugaren och började hasa mig runt i bostaden. Det är själva jäsiken vad mycket grejer det står i vägen överallt. En hel del fula ord gick det åt. När jag sedan kom så långt så att det bara var att svabba av några golv, kände jag att de sista krafterna liksom rann ut med skurvattnet.
Jag kände mig riktigt nöjd med min tillkämpade martyrstatus i några timmar, men sedan slog det genomlidna traumat (som allting heter numera) igenom på bred front. Kroppen - och särskilt huvudet - drabbades av en allmän klenhet och en mycket envis och trist yrsel. Detta karusellåkande har nu hållt i sig en vecka. Det enda man kan göra är att sitta stilla i korsdraget och hålla i sig i något stadigt.
Livsfarlig städning - som sagt. Det är den diagnos jag själv kommit fram till. Hoppas yrseln går över snart, så jag slipper ta sjukvårdsresurser i anspråk.
Kommentarer
Trackback
