LimaKilo

På bilden ett CZ-klot från Integràle. Ett likadant som jag försöker lära mig hantera...

---

Jaha, det var nu detta med att man, med tilltagande ålder, börjar gå i barndom. Och det har man ju sett hos äldre släktingar och bekanta. En sak var man fullständigt klar över: detta kommer aldrig att drabba mig. Tänk, ändå, vad mycket skit man har i skallen till dess tiden hinner ifatt en.
     Hustrun, som är en klok människa, har nu sett till att vi gått med i PRO på Viksäng för att vi ska kunna spela Boule två gånger i veckan. Vilken historia: först det att få mig att gå med i PENSIONÄRERNAS riksorganisation. Det skulle jag ju aldrig göra, av princip. En gång ungdomsklubbist, alltid; ja vad då?  Odödlig, kanske? Nja, med tanke på min pondus (som min diabetessköterska kallar övervikt) och mitt obefintliga bollsinne, samt min totala brist på tävlingsinstinkt, så gäller det att slita sig från favirotfötåljen så mycket som möjligt. Och går man på gym, så har man ju redan gett upp motståndet. Boule blir man inte så svettig av, tvärtom; senaste veckorna har vi närapå frusit häcken av oss, men nu lyser nådens sol eftersom vi ska börja spela inomhus.
     Förresten spelar vi inte Boule - egentligen betyder det själva kloten, kulan alltså. Spelet heter Pétanque och kommer från Provence i denna moderna variant. På Rivieran har jag suttit ganska många gånger och tittat på de gamla gubbarna som spelat i avvaktan på att middagen ska stå färdig där hemma. Snacka om att gå upp med liv och lust i spelet. Varje klot ska diskuteras, varje nanometers skillnad i avstånd måste diskuteras, liksom om spelarens båda fötter är innanför ringen. Efter avslutad match utbryter något som för en otränad svensk mest påminner om ett verbalt byslagsmål. Hela tiden vippar Gauloise-fimparna i mungiporna - de går som lärkvingar. Efter en tid dricks brors- och fredsskål på den alltid näraliggande baren och sedan vidtar nästa match.
     Det är lite lugnare på Viksäng, men kanske inte lika färgsprakande ljudligt och spektakulärt. Skillnaden kan närmast
beskrivas i termer som "svensexa" och "begravning". Men man är ju svensk, så det lite lugnare sättet att umgås med kloten som ursäkt, passar nog bäst.
     Jag tror inte hustrun läser min blågg, så jag kan väl - oss emellan - tillstå att det hela är mycket kul. Jag tror att jag är den yngste i gänget. Vi har en kamrat som är 93 bast som är för jäklig på att lägga kloten bra. Han cyklar dessutom, det har jag inte vågat göra på flera år. När jag spelat i över 25 år så kan nog jag också spela hyfsat. Fasen vet om jag inte kan börja cykla igen om ett antal år.
     Man brukar säga om Boule att det tar tre minuter att lära sig reglerna och trettio år att lära sig spelet. Jag - kanske - återkommer i ämnet om jag får något att skryta om. Det kan alltså dröja ett tag...