LimaKilo

Das Luft war frei in Flensburg. Das war auch der einige...

---

Ut på de danska motorvägarna, asså. Båda jag och hustrun var mycket glada att slippa köra. Det må vara att Danmark är ganska gemytligt, tid- och bitvis, men på vägarna är det rena kriget. Man kör fort som attan, det är en helsickes massa långtradare och omkörningarna, jisses... Det borde ligga psykkliniker lika tätt som rastplatser efter dessa krigszoner. Första gången jag var till Danmark, 1961 tror jag, (jodå det fanns bilar på den tiden!) så såg jag en vägskylt med typisk dansk sort (dvs svart) humor: "Overhæl bare, vi har brug for din nyre!" (Kör om bara, vi har användning för din njure). Jag tror jag börjar förstå den skylten nu.
     Men barnen kör också hårt men rättvist, så det var lugnt. Vi brakade söderut genom Jylland med raska tag. Vi passerade tom Aalborg utan att stanna, men de har ändå ingen fabriksförsäljning där. Efter några pauser med matsäck och sällskapssjuka getingar, började vi närma oss tyska gränsen. Det är ingen "Ordnung muss sein" längre. Inga gränspassager alls - alla bor vi i Schengenland numera. Så vi hamnade inne i Flensburgs centrum efter att har irrat runt i förorterna. Iofs intressant, men en total brist på spritaffärer rådde. Tillbaka mot danska gränsen alltså eftersom sonen hade sett någon stor supermarknad på ett gärde nå'nstans. Avfarten dit missade vi samvetsgrant, så att det hampade sig så att vi kom tillbaka till Danmark och fick vända. Det gick bättre denna gång, så vi har alltså varit i Tyskland två gånger på tio minuter... Och jag som inte skulle dit alls.
     Vi hittade de törstigas paradis och efter en snabb burgare, som smakade betydligt bättre än en tysk "Bürger" (som betyder borgare, tror jag), kastade vi oss in bland bergen av flaskor och elektronik.
     Du milde vad folk handlade. Efter oss syndafloden, hmmm. Men det var visst i Frankrike. Och vi handlade förstås också litet till husbehov... De andra pekade finger åt mig, som köpte ett flak mineralvatten, men vaf.. det var också taxfree.     
     Bilen gick nu litet trögt, men den pinnade raskt på till Kolding och bron över Lille Bælt. Så fick resan ett lyckligt slut, då vi så småningom hittade det gamla mysiga hotellet i Odense. Det fanns dessutom en parkeringsplats; inte illa. Nu skulle vi bara hitta på något kul att göra på Fyn. Fixade sig, som kommer att framgå.

Forts.