LimaKilo

Jag fick en del klagomål på att bilden på frukosten var fel. Detta är den riktiga bilden. Mera näringsriktig? Mja...

---

De sista dagarna i Danmark och Köpenhamn gick ganska fort. Egentligen skulle man behöva en vecka för att hyvla av det nödvändigaste - besök på Carlsberg-bryggerierna, besök på Ny Carlsberg Glyptotek, besök på affären för att köpa Carlsberg Hof, besök på Carlsberg-museet. Öhhh, det kan bli en hel del Carlsberg, faktiskt, men man kan skölja ner det med Tuborg. Men även Tuborg ägs numera av Carlsberg, liksom det skånska Ramlösa - bland annat.
     Det gamla historien om ölutkörarna är rätt kul: Ett par kuskar från Tuborg råkade upptäcka några Carlsberg-kuskar som satt och drack varsin "håndbajer", dvs en pilsner direkt från flaskan. De drack faktiskt Tuborg, så hemmalaget började reta dem alldeles gruvligt. Men de fick det dräpande svaret, att Carlsberg-kuskarna var på väg hem och de vågade inte lukta öl när hustrun mötte i dörren! Sund konkurrens var det.
     Något annat man bör ta en titt, eller två, på är Frihedsmuseet ute vid Langelinie. Må vara att tyskarna 1940 bara kunde promenera rakt in i Danmark, men var efter ockupationen pågick och bland annat Gestapo började visa sitt fula tryne även i mönsterprotektoratet Danmark, så började motståndsrörelsen komma igång. Järnvägarnas personal var på dagarna ute och reparerade banorna och lämnade lite hål för sprängmedel här och där. De skulle nämligen ut på natten efter och spränga hela rasket igen. Det hela gick med en hel del humor, eftersom det var Danmark.
     På det stora skeppsvarvet Burmeister & Wein hade det varit ett grovt sabotage utfört av motståndrörelsen. Dagen efter skramlade spårvagnen mot varvet och konduktörer ropade ut hållplatsen "Burmeister och Wein - afstigning for sabotører". När vagnen stannat kravlade två äldre damer med käppar ned på plattformen. Alla andra passagerare brast ut i skratt, förstås. Men konduktören fann sig med repliken: "I maa tilstaa at de var glimrende kamoflerede". (Ni måste hålla med om att de var stråande kamouflerade).
     Innan någon klagar på min stavning, vill jag bara meddela att man skrev bokstaven å med dubbelt a (aa) ända till 1948. Jaja, gamla vitsar i all ära... Vaför hänga upp sig på en massa måste hit och måste dit? Det passar inte i Danmark.
     På matfronten klarade vi av Hard Rock Cafe, där man spelade cirka 50 decibel högre än i Oslo. Det var på gränsen av man klarade av. Hamburgaren var OK, den blev nog också rätt mör i larmet. Och vilken nota, jisses. Donken och Max är nog att föredra iaf.
     Sista kvällen hittade vi en perfekt liten italiensk familjerestaurang med fin mat till rimligt pris. Höjden av lycka för en gammal kamrer. För att inte tala om att vi hittade rågbröd i affären på 1.500 gram för bara 11 spänn. Jag köpte en del...
     Vi hann med en guidad åktur med en  dubbeldäckare också och en del promenader på stan. De andra var och kollade på Pride-festivalen, som tydligen var litet beigare än i Stockholm, men det var ett jädrans fyrverkeri på natten. Vi kunde stå och titta i hotellrumsfönstren, bekvämt nog.
     Tidigt söndag morgon drog Vanen igång söderut för att komma till Dragör och Öresundsbron. Det var första gången vi åkte uppe på bron och såg något. Vi har annars sett den från luften, åkt ovanpå med buss i regnväder och dessutom med tåg som går under bron, så det var på tiden. Pampigt värre.
     Färden hem var tackochlov ganska händelselös. Ett lunchbesök på restaurant Skitiga duken medförde ingen större upphetsning, men vi orkade ända hem. Hustrun och jag, som inte skulle jobba på måndagen, tog Vanen till Västerås och det var också en lugn resa.
     Så var det lugna gatan hemma; ganska skönt faktiskt. Men vi hade haft en fin resa med både nostagikickar och lite nya intryck. Det ska vi sitta och gotta oss åt i vinter, när vi är instängda här ute på Vallby.

Nästa gång blir det lite tugg om vardagen.