LimaKilo

Eller vad de heter. De där små, som man inte kan se, som far runt i datorer, kablar, luften och överallt. Ibland är de bra. Hörapparat måste jag snart fixa (hustrun jublar!). Med en sådan kan man koppla ihop elektronerna från TV:n till hörapparaten via en sittdyna som man har i favoritfötöljen. På det viset får man TV-ljudet i örat via arslet, vilket, med tanke på qualiteten på programmen, verkar helt riktigt på något sätt.
     MEN DE ÄR BEROENDEFRAMKALLANDE!
     Min dator råkade i går i i terminalstadiet (hehe) och måste på verkstaden. Den här lilla, gamla, som går så låååååångsamt så att man nästan hinner få hjärtstillestånd själv, går inte att använda med ett hälsosamt blodtryck. Min kalender vilar tillfälligt i cyberrymden. Nyss fick jag alltså sitta och ringa runt och höra var jag skulle vara de närmaste dagarna och vid vilken tid. ROTFL (not).
     Jag ska skriva mera när jag får tillbaka mitt riktiga tangentbord. Nu ska jag sticka och köpa en almanacka som man kan skriva i - med en vanlig penna. Iofs bryter jag väl av stiftet, men vaf..

Dansk rugbrød. 1.450 gram för DKK 11,50 = SEK 15,30, dvs 10,55 SEK per kilo.
Snacka om nyckelhål: innehåller t ex 3 g socker och 1,5 g fett.

---

Det är en rysare att läsa tidningarna ibland. Härom dagen berättades det att finska Fazer-koncernen vill köpa svenska Lantmännens färskbrödtillverkning, dvs Skogaholm, AXA, Schulstad, Hatting och tom Korvbrödsbagar'n. Jaha, säger du kanske. So what?
     Det som jag - som värsta scenario - kan se framför mig är att det blir samma prissättning som på Fazers mycket goda finska rågbröd, som regelmässigt kostar över 50 kronor kilot. Ett vansinnigt högt pris på matbröd, som faktiskt hör till vår basmat och livets nödtorft. Titta på exemplet ovan; det är från centrala Köpenhamn i augusti i år. Visserligen extrapris, men även utan detta är brödet i Danmark mycket billigare än i Sverige. De som har en Netto-butik i närheten kan ju kolla. Innan man lade ner den i Västerås, köpte vi ofta just Kohbergs bröd där.
     Sedan var det ju detta med konkurrensen. I Sverige kommer det efter denna affär bara att finnas två rikstäckande fabrikat: Fazer och Pågens. Hur bra blir det? Kommer det att kännas mycket i plånboken? Pågens har dessutom lite väl mycket socker och fett i sina bröd, som annars är mycket goda. Men man får göra om recepten om man vill behålla nyckelhålsmärkningen på alla nyttiga bröd.
     Till riktigt bröd hör inte vitt bröd. Det kan man på sin höjd ha i form av riktiga baguetter någon gång när det är fest. Men då ska det vara äkta vara och inte de där läskiga skämtbatongerna man säljer som bake-off eller förbakade i plastförpackning. Det är enkelt att baka själv. Kom bara ihåg att snåla på sockret (max ½ tsk), snåla på jästen, kosta på rejält med durumvete och släng gärna i några nävar vetekli. Så låter man det jäsa i kylen över natten - sakta alltså - och sedan bara baka av på morgonen. Lätt som en plätt!
     Rågbröd - mjukt eller hårt - är mumma för magen. Den sköter sig perfekt och kan användas som klocka. Det får man som bonus, nämligen. Ingen skitsak det heller - egentligen.

På bilden ett CZ-klot från Integràle. Ett likadant som jag försöker lära mig hantera...

---

Jaha, det var nu detta med att man, med tilltagande ålder, börjar gå i barndom. Och det har man ju sett hos äldre släktingar och bekanta. En sak var man fullständigt klar över: detta kommer aldrig att drabba mig. Tänk, ändå, vad mycket skit man har i skallen till dess tiden hinner ifatt en.
     Hustrun, som är en klok människa, har nu sett till att vi gått med i PRO på Viksäng för att vi ska kunna spela Boule två gånger i veckan. Vilken historia: först det att få mig att gå med i PENSIONÄRERNAS riksorganisation. Det skulle jag ju aldrig göra, av princip. En gång ungdomsklubbist, alltid; ja vad då?  Odödlig, kanske? Nja, med tanke på min pondus (som min diabetessköterska kallar övervikt) och mitt obefintliga bollsinne, samt min totala brist på tävlingsinstinkt, så gäller det att slita sig från favirotfötåljen så mycket som möjligt. Och går man på gym, så har man ju redan gett upp motståndet. Boule blir man inte så svettig av, tvärtom; senaste veckorna har vi närapå frusit häcken av oss, men nu lyser nådens sol eftersom vi ska börja spela inomhus.
     Förresten spelar vi inte Boule - egentligen betyder det själva kloten, kulan alltså. Spelet heter Pétanque och kommer från Provence i denna moderna variant. På Rivieran har jag suttit ganska många gånger och tittat på de gamla gubbarna som spelat i avvaktan på att middagen ska stå färdig där hemma. Snacka om att gå upp med liv och lust i spelet. Varje klot ska diskuteras, varje nanometers skillnad i avstånd måste diskuteras, liksom om spelarens båda fötter är innanför ringen. Efter avslutad match utbryter något som för en otränad svensk mest påminner om ett verbalt byslagsmål. Hela tiden vippar Gauloise-fimparna i mungiporna - de går som lärkvingar. Efter en tid dricks brors- och fredsskål på den alltid näraliggande baren och sedan vidtar nästa match.
     Det är lite lugnare på Viksäng, men kanske inte lika färgsprakande ljudligt och spektakulärt. Skillnaden kan närmast
beskrivas i termer som "svensexa" och "begravning". Men man är ju svensk, så det lite lugnare sättet att umgås med kloten som ursäkt, passar nog bäst.
     Jag tror inte hustrun läser min blågg, så jag kan väl - oss emellan - tillstå att det hela är mycket kul. Jag tror att jag är den yngste i gänget. Vi har en kamrat som är 93 bast som är för jäklig på att lägga kloten bra. Han cyklar dessutom, det har jag inte vågat göra på flera år. När jag spelat i över 25 år så kan nog jag också spela hyfsat. Fasen vet om jag inte kan börja cykla igen om ett antal år.
     Man brukar säga om Boule att det tar tre minuter att lära sig reglerna och trettio år att lära sig spelet. Jag - kanske - återkommer i ämnet om jag får något att skryta om. Det kan alltså dröja ett tag...